Jag vill börja detta inlägget med att gratulera, applådera och tala om jag att är otroligt imponerad av alla er som tagit ett beslut att göra något åt sin vikt och hälsa oavsett startvikt , jag vill ge en eloge till alla er som nått er målvikt, fortfarande kämpar, precis har börjat sin resa eller börjat tänka på ett hälsosammare liv och faktiskt kommer ta tag i det.
Samtidigt har jag något som gruvar mig lite. Jag har aldrig varit ”överviktig” Jag har som mest vägt ca 65-66 kg till mina 1.63 cm. Jag har aldrig mått psykiskt dåligt över min vikt då jag tycker det är snyggt med lite former. Men fysiskt har min kropp mått dåligt, både mina knän som jag har förslitningsskador i och min höft som sitter fel. Alla små extrakilo att bära även har tyngt min kropp.
Det är främst därför jag valde att börja träna och äta rätt. Men även min kropp inombords har inte mått speciellt bra. Innan hade jag ofta spänningshuvudvärk, eller rättare sagt 24/7, jag var trött hela tiden och jag hade inte speciellt mycket energi.
Nu till mitt ”dilemma” Varje dag ser man på bloggar, Facebook, Google, tidningar och andra sociala medier bilder på killar och tjejer som gått ner en himla massa i vikt. Och återigen som jag skrev i början. Grymt jobbat, en stor klapp på axeln oavsett om ni gör det för hälsan eller utseendet eller kanske både och.
Men hur är det med oss ”smalare” personer. Jag har kollat runt en del på internet och det är ytterst ovanligt att man hittar någon i min storlek som har som mål att gå ner 5 – 10 kg, speciellt på de sociala medierna som nått sin målvikt, kämpar eller ska börja.
Här kommer min tanke. Är det inte lika viktigt att pusha, peppa och berömma oss som inte har lika mycket att gå ner men som behöver gå ner några kilo på grund av ett hälsoproblem eller utseendet?
Visst 7 kg kontra 40 kilo är en väldigt stor skillnad men även de som har 7 kg att gå ner har en otrolig resa framför sig med kamp och läran, läran om sin kropp, mat och känslor.
Jag möts väldigt ofta utav folk som ifrågasätter varför jag ska gå ner när jag redan är så smal. Och många gånger tycker det att man är löjlig när man förklarar anledningen. Detta är iallafall min uppfattning.
Jag har valt att inte lyssna på dessa personerna då jag tror att det kommer i från avundsjuka men det är PRECIS lika viktigt för mig som någon annan att få positiv feedback vid min viktnedgång.
Jag har några av mina närmsta vänner/familj/läsare som ger mig positiv feedback och det är jag oerhört glad över, men jag och alla andra (är jag säker på) med liknande vikt och mål som mig vill faktiskt känna oss lika viktiga som de med en större vikt nedgång eller en längre viktresa.
Med detta inlägg menar jag inte att någon ska springa och lägga upp bilder och mått på mig bara för att jag skriver det, men jag vill bara uppmuntra alla att tänka till 2 ggr extra nästa gång man ser någon med en kortare viktresa eller en mindre viktnedgång. Peppning är precis lika viktigt OAVSETT hur många kg du gått ner eller ska gå ner.
Det är lika viktigt för alla människor att känna sig, sedda, uppskattade, stolta, duktiga med mera och ibland kan de känslorna komma ifrån en liten kommentar från en annan medmänniska.
Every pound counts
traningskampen 
Jag är själv i samma sitts =) 67kg och 164cm, vill gå ner i vikt för att slippa ha ont i knät och för att hela jag mår så mycket bättre både fysiskt och psykist. Så jag tycker det är jättekul att jag hittade din blogg OCH att du kör dieten jag ska börja med den 1 mars. Just nu kör jag fitnessfighten men känner att jag måste få äta lite fett med vilket är bannlyst när man kör kickstart =) jag säger bara kämpa på, kämpa på att tappa dom där sista kilona är f-n ingen dans på rosor!